Flög kanske genom moder Kaos' dunkla själ,/ då hon i födselvåndor låg med denna värld,/ en plötslig hägring av en värld, ur stånd att här/ himmelsk renhet få sin form och verklighet?// Har då, i häpnad över synens majestät,/ hon genombävats av en trånad, som är kvar/ mänskolängtan till en mänsklig mönsterbild?// Har då, i anings om sitt fosters låga art,/ hon i sin anings smärta givit oss ett arv/ känslan av en knappt försonbar uselhet?//